-

Det var Kul, bra musik, coolt ställe! Vi missade dock sista spårvagnen hem till Amanda, och fick irra runt i taxi i natten..
Sov alltså hos Amanda, i en liten mysig lägenhet i utkanten av stan. På morgonen tog vi vagnen till Egg&Milk och käkade underbara amerikanska pannkakor (jag tog chocolate) och drack vaniljlatte. mmm..
Sen stan, affärer och tåg hem.
Fina dagar.

Lite bilder..

Uppstigning.
Ska gå upp, göra en stor kopp oboy, linda in  mig i en filt, gå tilbaka ner till min säng och titta på nostalgifilmer.

Hörs sen..

Precis kommit in från det fina vädret, tänkte tagit en lång höstpromenad med finaste Opus, men lillen har ont. Han kan inte gå.. Och det sorgliga är att han glömmer av det, och när jag säger; ska vi ut killen, ja kom då! - För att jag hoppas att han ska ha blivit bättre, så viftar han på svansen, blir skitglad, men så reser han sig upp.. Och trillar lika fort igen..

Där fick ni en liten hjärtlig historia.. men jag älskar ju min hund.

Åh vad jag älskar'n!
Ligger här osminkad i mjukis med de skönaste tofflorna en flicka kan tänkas ha och har precis druckit/käkat toddy. Underbara lov. 

Tänkte kolla på Hostel II för 687 gången nu, eftersom jag gillar äckliga filmer nån gång ibland, och nu är jag på sånt humör.. och den filmen fyller verkligen sin funktion i att äcklas. - Men egentligen sitter jag bara och väntar på slutet..  
Jaja, Tarantino is the master.

Igår kväll var första gången på ungefär tre veckor som jag drack mer än ett glas vin.
Och med det vill jag säg att de två nedre blogginläggen från igår är av ganska oseriös karaktär.

Hörs sen.

Så väldigt trött är jag. Och jag sitter fortfarande i smutsiga mjukisbyxor och klappar Opus och Akilles, hund och katt, Trots att jag inom snar framtid ska köra till Göteborg.. Übningsfahren. Mahgahd. 
Och nu borde jag gå och sätta på mig ett ansikte, som mormor säger, så att jag är snygg när brandmännen och ambulanspersonalen drar ut mig ur den krossade vindrutan..

Hörs senare då.....kanske...

Hmm.. Jag hörde min broder spela den precis, och kom på att det sist var i somras jag hörde den, precis i början, när allt var allt det där (heh..)
Nostalgi..

Ligger mer död än levande i min säng och tittar på min hund som sprätter med benen i sömnen och fiser om vartannat.
Han är fin han.

Ikväll blir det idol, tacos, mamma och kanske en liten ghettotjej.
Det ska bli roligt att höra Lars, men tråkigt att det är ABBAtema. Vem fan kommer på det egentligen? Så fruuuktansvärt trist. Ha 80tal eller kult-tema (nej, ABBA är inte kult, det är bara tråkigt) eller något sådant..

Jag ska röka nu.. Men jag borde sluta.

Matte är onödigt. Och just nu tycker jag synd om petra. Och snart om mig själv.
Det finns absolut ingen logik i ämnet, och det är bara till för människor som inte har någon social förmåga.
Ledsen alla ni intelligenta assholes, men jag hatar matte. Och bara för att jag gör det kommer jag antagligen gå ur trean utan ett slutbetyg.
Men om jag inte är helt tappad bakom jäkla Titanic, så ska skolan lära oss om saker vi ska ha nytta av i livet, och då har jag en liten fråga: När i helvete ska man ha användning för andragradsfunktioner och x är lika med något som verkar helt omöjligt!? Jag kommer inte att tralla in i en mataffär och be personalen att få X x 33,4 x 0,9 + Y äpplen!
Och ja, jag frågade läraren om detta, när jag i mitt liv kommer ha användning för skiten, och svaret blev att det var bra att ha om jag skulle bli matematiker......... VAD FAN!!?

matte är diskriminering och lärarna är rasister.

jag sitter i en mycket skön stol med benen i en röra och försöker trycka på rätt tangenter.
Jag är seg i huvudet och orkar inte gå til skolan imorgon. Men jag ska. För jag måste.

Tröttsamt.

..då var det dags att smälla upp julgransbelysningen, börja baka, köpa sprit och leta julklappar.. känns det som.
jag orkar inte. thats why jag flyttar till en egen ö när jag blir rik, så kan ha ett år sommar, ett år jul, ett år.. ja ni fattar.

Jag är sjuk. Fortfarande. så jag missar temadagen för treorna. vilken antagligen var riktigt jävla skitkul eftersom jag inte gick. Typiskt.

Nu ska jag hälla i mig en burk alvedon, linda in mig i folie och gräva ner mig bland kuddarna i soffan.
Och nej, ni får ingen dagens.
Godnatt.

jag hatar skolmaten, det gör jag verkligen, och det handlar såklart om att det smakar råttkiss och mosade inälvor. och idag fick vi av den välutbilda mathilda pettersson veta att det faktiskt är vad det smakar som. 
onsdag: sprödbakad torsk , rätt ok, tills man får veta att man egentligen äter nermosade gälar, fenor och huvuden (+ögon)! och att dom istället använder fileerna till hundmat och kattmat! 

 jag ska ringa till bris, och sen ska dom få se!
fyfan..

Stava ditt namn utan några A: ebb (och flod, save me) persson
har du ont någonstans just nu? ja då, jag är dödssjuk.
Är du singel? jo men det är jag for fan.
Vad är ditt favoritnummer?  133, för det känns som en cool ålder.
Favoritfärg/färger? aham.. kanske grå.
Hatad färg/färger? illrosa.
Vad lyssnar du på just nu? Simones andetag, pfft.. mmmm...
Är du nöjd med ditt liv just nu? ja ganska, om jag inte dör av min dödsjukdom.
 Vad borde du göra just nu? åka hem från skolan.
Kan du nå dina fötter med raka ben? jajjemen, det kan jag nog, inte sist (igår) jag försökte dock..
Rakar du benen? jag vill, men jag orkar inte.
Är du kär i någon? nono
Kan du skruva tungan? skruva tungan? jaha, jo men det kan jag nog..
Har du någonsin velat bli läkare? nej, det är äckligt med uppskurna kroppar.
Tror du på gud? det gör jag inte.
Vad drack du senast? milk.
Vem pratade du senast telefon med? mama
Vem sms:ade dig senast, och vad stod det? jag vet inte och jag orkar inte hämta mobilen för att kolla, det känns för ambitiöst.
Har du några tatueringar? isf vart? en stjärna på höften. fy..
Har du rakt eller lockigt hår? jag har tråkigt hår.
Är du glad?  nej, jag är ju dödssjuk som sagt.
Är du piercad någonstans? isf vart? ja i mina örsnibbs.
Vad har du för planer för ikväll? noll komma noll noll.
Hatar du folk som ljuger? jag gillar inte folk som ljuger.
Har du gjort något som du inte kommer kunna förlåta dig själv för? Det tror jag inte, wont tell you anyway.
Har du nånsin kysst två personer på samma kväll? mm
Har du någonsin varit helt förkrossad? ja det tror jag nog.
Har du någonsin velat ha någon fast vetat att du aldrig kan få den personen? ehm jaha, nej, jag har ju jude laws nummer, så nej.
Hur är det mellan dig och dina föräldrar? det är som det är.
Tycker du om ditt liv? ja ibland.
Vad tycker du mest om i ditt utseende? min tutte.
Förlåter du eller glömmer du? förlåter, jag har svårt för att glömma.
Har du mest tjejkompisar eller killkompisar? tjej
Har du någonsin masserat någon? ja, och det var obehagligt.
Vad är du rädd för? män och spindlar.
Har någon försvunnit ur ditt liv? nja..
Har du någonsin haft någon på hjärnan som du bara inte kan släppa? yesbox
Önskar du att du var kändis? nej det kan jag väl icke påstå. men jag vill kunna sjunga, räknas det?
Önskar du att du var en av motsatt kön? när jag blir kåt, så jag får prova på att runka.
Lyssnar du på låtar som får dig att tänka på gammal kärlek? nej, inte medvetet.
När grät du senast? det var väl då. hmm..

jo jo.. idag är jag i ett enormt hejdlöst trötthetsmantra. har inte gjort något annat än tyckt synd om mig själv.
hade jag varit två personer hade jag slagit till mig själv. jag är en börda.

jag var hemma från skolan idag, tänkte bespara mina fellow companions min trista inställning.

och jag är lite tjurig också, för det första går jag runt och har ont i magen hela tiden bara för att min blodiga besökare är på besök once again, men jag försöker istället intala mig själv att det ska gå över om jag försöker bli av med överflödig mat.
men såklart, hur mycket jag än krystar, kommer inga bruna dvärgar på besök. jag får helt enkelt inse att det är mensverk och att jag helt enkelt bara kan tycka synd om mig själv tills det går över.

förresten, jag tycker det är skandal att tamponger kostar pengar.

kära läsare (om ni nu är några) ska få ett smakprov på hurdan jag var den 28 januari 2008, jag skyller på att jag bara var sjutton..
lets begin folks:

Det var en vanlig dag och jag var på väg hem från skolan. Denna vanligtvis så ordinära asfaltsväg belägen mellan trista villor, var nu istället en smal grusväg omringad av en mörk och ilsken skog, fylld med kusliga hus med trollgummor i.
Jag smög mig fram genom buskaget med min väska slängandes över armen och visslade på glassbilsmelodin. 
Men när jag då plötsligt trillade omkull, jag tittade förvirrat på den bruna jord mitt ansikte hamnat i. Med hastiga rörelser reste jag mig upp, rättade till håret, spottade ut en spindel och såg faktiskt skitcool ut, sådär jag-bryr-mig-inte. Jag tände en cigg och fortsatte min vandring.
Sen hände något.. - Ni vet ett sånt där knak som jämt är i amerikanska b-skräckfilmer, när det är någon liten stackars bimbo snubblar över en åker och mördaren finns nånstans i närheten, så hörs ett knak och plötsligt står han bredvid henne. SÅNT knak hörde jag. så jag hajade till och fumlade med ciggen som höll på att trilla mot marken. ETT bloss till. ja sååå ja! - För att sedan falla pladask mot marken för att gömma mig. Inte det smartaste gömstället kanske, eftersom jag då hade otroligt dålig förmåga att springa iväg fort. Men just då tänkte jag inte så, utan borrade istället ner ansiktet i gräset och fick en sån där idé man får som barn, - ser jag inte dom, ser dom inte mig.

Jag hörde steg, snabba, rappa, med små pauser ibland, något likt Michael Jacksons steg på scen. Jag lyfte huvudet för att se mig omkring, men eftersom klockan var halv ett vid lunchtid och detta är sverige så var det becksvart ute. Men någonstans där borta, vid ett litet buskage kunde jag ursklija en kontur av en människa. Men då plötsligt blev jag skitkissenödig! Jag gav mig själv två alternativ, att resa mig upp, kissa, bli sedd och riskera att bli massakerad, eller ligga kvar, kissa ner mig, och inte bli sedd. Jag blev lite arg på mig själv för dessa alternativ eftersom inget var ultimat, och bestämde mig därför att inte välja något av dem, utan istället göra en kompromiss mellan de båda.. Så jag reste mig upp, kissade ner mig och började springa.

Men precis som i alla filmer där det finns ett offer med IQ minus 1000029833,  en mördare med slaktarkniv och en sträcka att springa, så faller det sig helt naturligt att offret springer fort som fan, mördaren går som en 110åring, men så snubblar offret, fler gånger än mänskligt möjligt, och mördaren går ännu saktare, men lyckas ändå komma så nära att han kan sticka kniven i sitt offer 7262 gånger, tills denne slutligen dör. 

Så när jag sprang där, och kisset lämnat det där sköna stadiet när det bara är varmt och befrinade, till att bli kallt och svidande, råkade jag sätta fälleben för mig själv. Jag reste mig upp, men föll lika snabbt igen. Tredje gången snubblade jag på ett gruskorn, skrapade upp mitt knä och min armbåge.
Jag hörde tunga, flåsande andetag bakom mig, och en vag röst som ropade mitt namn. Och jag flåsade; FAN, han kan mitt namn den jäveln! Så trots mina svåra sår tvingade jag mig fortsätta. Jag fiskade upp en mugg vatten och hällde över ansiktet.
När jag sedan sprang där i godan ro märkte jag ett stup inte alls långt från där jag var. Och vad ska man säga? - Jag är nyfiken, så jag vek av från vägen, och sprang mot stupet. Dumt gjort. Jag halkade till på ett bananskal vid kanten, och föll. Men jag lyckades få fatt i kanten och höll mig kvar där i tre timmar, innan jag plötsligt kunde höra flåsandet igen (vid det laget hade jag rökt sju cigg, sovit och onanerat).
Jag började känna rädslan inom mig igen, och hörde steg ovanför mig. Jag kände sedan någon ta tag i mina händer och dra mig uppåt. Men cool som jag är sprattlade jag mer än en aborre, för att visa att jag inte tänkte ge mig (inte utan match ändå).
När jag hade hängt vid stupet hade jag tänkt mig min mördare på många olika sätt. I början hade en mörk kostym, kniv och maffiosohatt. Men ju längre jag hängde där började han likna en cowboy med vattenpistol och plastknivar. Detta gjorde att jag blev väldigt chockad när ansiktet som mötte mig, var min pappas svettiga pojkvän. Jag gav honom en smäll för att han jagat mig, och han gav mig en för att jag hade sprungit. Sedan kramades vi och lagade soppa på en kanin vi ströp. 


Åh ja herregud.. finfint. undrar om någon ens orkar läsa skiten, hittade den på min förra blogg. shit. det var längesen, trots att det inte ens gått ett år. well, stronger mind nu!

men just nu är jag längre ifrån den titeln än bert karlsson, när jag sitter lite halvkissnödig, halvsminkad och med för kort hår, i min säng med smutsiga sängkläder och mjölkfläckiga mjukisbyxor.
jag är jätteosexig nu, verkligen. haha. jag ser foorjeflig ut mina små älsklingar.

ville bara ni skulle veta!

puss