Finaste svarten

Precis kommit in från det fina vädret, tänkte tagit en lång höstpromenad med finaste Opus, men lillen har ont. Han kan inte gå.. Och det sorgliga är att han glömmer av det, och när jag säger; ska vi ut killen, ja kom då! - För att jag hoppas att han ska ha blivit bättre, så viftar han på svansen, blir skitglad, men så reser han sig upp.. Och trillar lika fort igen..

Där fick ni en liten hjärtlig historia.. men jag älskar ju min hund.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0