VARFÖR UTSÄTTER JAG MIG FÖR DÖDEN NÄR JAG INTE ENS VILL DÖ?

Sitter och blåser på mina armar. Dom är varmare än kokande vatten (vilket alltså är mer än 100 grader!). Min och mammas powerwalk (ännu en gång - min kropp är inte menad för sådana hastigheter) var trevlig, men ack så jobbig. Hon sa att jag var så tyst - men jag KUNDE ju för fan inte prata. Snyft. 
Men nu ska Ebba (alltså jag) komma i form. ha ha. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0