-

Nu när jag sitter och väntar på att mamma ska kirra maten hinnar jag skriva ett inlägg till.. Har jag berättat om att jag är löjligt, fruktansvärt, fööörbannat rädd för allt? Nej, jag tror jag lämnat den detaljen osagd.
Men så är det i alla fall, tyvärr. Jag vågar inte ens gå ut med Opus när det är mörkt, och då snackar vi ju en stor, svart, jag-dödar-dig-om-du-kommer-nära - beskyddare som borde vara om någon den jag skulle våga gå ut med. Men nej. Absolut inte. Never! Vad kan hända tänker ni? Men Hallåå eller, svarar jag. - Våldtäkt, mord (i bästa fall skjutning, i värsta fall strypning), misshandel.. Och det kan ju ingen påstå att det inte kommer hända! Det är ju inget jag har hittat på själv, det händer ju!
Och jag har till och med tagit min extrema fobi för mörker/män i alla åldrar så långt att ja, hör här; När det härom dagen var en kille som skulle fixa duschen här hemma, (fördomar-->) han hade skägg, var smutsig, biffig, sa inte så mycket, jag var själv hemma kan tilläggas (dock med en stor hund).. Så när han hade försvunnit in på toaletten, var jag övertygad om, alltså verkligen stensäker på att den dagen var dagen som jag skulle dö. Han skulle ringa sina "vänner" och berätta att han var i ett hus med en mesig liten lättdödad/lättknullad flicka och en hund dom enkelt skulle kunna skjuta.Så jag hämtade våran stora köttkniv och la den under en filt bredvid mig i soffan, sedan TRÄNADE jag att smidigt utan att han anade vad jag höll på med när han anföll mig, ta kniven och sticka den i luften framför mig.
Såklart hände INGENTING.. Våran toalett fixades utmärkt, han tackade för sig, och jag skäms.

Men sån är jag. Mörker, män och spindlar är mina fobier